Vad tycker ni om det som en överjobbad rubrik? :)

Jag är otidsenlig som vanligt - den här gången är jag flera år efter bäst-före-datumet att diskutera det här ämnet - men sedan jag läste Lawrence Lessigs bok Free Culture för några veckor sedan har jag inte kunnat släppa en ren… Fascination över hur musikindustrin utvecklats de senaste 10 åren.

Förr i tiden, när jag var ung, så lyssnade vi (föga förvånande) på annan musik än kidzen gör idag. Men då precis som nu så var ett bands image viktig. Några (ok, de flesta) av den tidens storheter hade ett fel i sin image som alla gamlingar (typ, alla zåmm va, lixom, gamlare än, typ, 15, va) brukade kritisera: grupper som Backstreet Boys och Spice Girls hade inte slitit i årtionden i replokaler, turnerat på fritidsgårdar, och skrivit sina egna låtar. De var bara gulliga ansikten på omslaget till det som egentligen var mer av en modegrej än musik - det var idén med Girl Power (och våga inte nämna feminism!) som gjorde att ungdomarna spolade ner sina pengar på Spice Girls, inte Wannabe eller Spice Up Your Life. När det plötsligt blev uppenbart att utseende och image var viktigare än musikkvalitet och budskap oroade sig många för musikens framtid; för det första så riskerar såklart musikkvaliteten att ta skada om tiden, energin och pengarna läggs på image istället för musik, och för det andra så finns det gott om produkter och underhållningsformer som redan marknadsför sig som just snygga förpackningar med cool image - musiken får hårdare konkurrens och svårare att överleva. Och om ingen köper CD-skivor är det uppenbart att ingen har råd att trycka upp nya.

Jag påstår inte att mitten av nittiotalet var första gången grupper började skapas av skivbolag, inte heller att det var först då någon började kritisera fenomenet - bara att debatten fortfarande fanns då.

Spola fram några år. "Piratkopiering" och "fildelningsnätverk" är ord som blir allt vanligare. Musikbranchen har problem med att den "inte har råd att ta fram nya artister". Med andra ord: det är för dyrt att plocka upp småungar från Mickey Mouse Club och förvandla dem till världsakter som Britney Spears eller Justin Timberlake. Det började bli för dyrt att ge alla nya artister en stab motsvarande Britneys som bestämde vad artisten fick tycka, säga, vem han/hon fick dejta, och så vidare. Och på något sätt lyckas de få en hel del av den vanliga befolkningen (de som till skillnad från mig inte flyttat in på nätet) att hålla med - "artisterna måste ju få betalt!". Samma människor som några år tidigare klagat på att 5ive inte var en Riktig™ grupp, eftersom de blivit "konstruerade" (av Simon Cowell), är nu upprörda över att de inte kommer få se fler Idol-idoler.

Och allt vanligare blir uttryck som "amatörernas afton", vilket alltså ska tolkas som en dystopi för en musikalisk framtid full av folk som inte kan leva på sin musik. Där den enda musiken som skapas gör det för att musikerna älskar musiken, inte för att de försöker tjäna pengar. Med andra ord: bara de artister som några år tidigare kallades för de Riktiga® musikerna.

Uhm… Vafan‽

Ungefär samtidigt argumenterade många nätromantiker för hur detta fantastiska internät skulle göra skivbolagen överflödiga. Skapa musiken, släng upp den på nätet, och hela världen är din marknad. Omedelbart. Utan mellanhänder. Du bestämmer själv över din musik. Fildelningsnätverken skulle fungera som reklam för dig - folk laddar säkert ner dina låtar utan att betala, men är det du gör bra, så vill folk betala ändå. Build it, and they will come!

Och visst, erkände de mer verklighetsnärvarande, det är en spännande modell. Om du är en liten artist som inte lyckas få ett kontrakt kan du sälja MP3-filer och hembrända CD-skivor direkt från din hemsida, och du kommer tjäna dozens and dozens of dollars. Men modellen skalar ju inte! Du kan ju inte köra ut skivorna till skivaffärer själv. Och hur ska folk hitta dig på nätet, bland alla andra artister? Är du en världsartist är det en synnerligen dålig ide.

Spola fram några år till, ända till nutid. Nine Inch Nails släpper albumet "Ghosts I-IV". Den första delen ("Ghosts I") är gratis, och de sista tre kostar $5 att få ladda ner. Det säljs också fysiska skivor, dels "vanliga" för $10, dels specialversioner med en massa extramaterial, bl a "Ultra-Deluxe limited edition"-skivan, som trycktes upp i 2 500 exemplar. Pris: $300. Den var slutsåld efter tre dagar. På de tre dagarna fick alltså Nine Inch Nails $750 000. Bara av försäljning av skivor för $300 styck. Själv - skivbolag och skivaffärer får aldrig se några av de pengarna.

Skivbolagen förklarar att jodå, om du är en storartist så går det helt uppenbart att tjäna pengar på nätdistribution. Men hur tror ni Trent Reznor (som "Nine Inch Nails-mannen" heter civilt) blev så stor? Jo, skivbolag! Är du en liten artist är det helt nödvändigt att hitta ett skivbolag som kan sköta marknadsföring så att du får en publik. Och plötsligt frågar jag mig själv om det finns ett ord för det här… "anti-Déjà vu-fenomenet".

Jag tvekar inte inför att erkänna att det är mycket svårt att etablera sig som artist utan skivbolag idag. Det är dock något helt annat än att säga att det behöver vara så. Nätet är fullt av kreativa tjänster som Last.fm som förespråkar long tail, minskad likriktning, demokratisering av musikbranchen, och massa andra fina ord och termer - saker som helt klart borde göra det lättare att få fler lyssnare. På samma sätt skulle fler människor dras från mainstreammusik om fler människor använde mer spännande sätt att få tag på musik - tidigare nämnda Last.fm, Jamendo, Magnatune och Hybris Records är några exempel på skivbolag eller "skivbolag" som på olika sätt använder gratis nerladdningar som ett verktyg för att ge artister pengar. The Pirate Bay-gänget har gjort ett försök att dra igång något liknande, men STIM vägrar låta dem sälja musik - gratis pengar hör tydligen till sådant STIM är emot.

Jag försöker varken argumentera för piratkopiering eller mot musikbranchen - det har andra gjort mycket bättre i åratal. Jag tycker bara det är spännande att se vad folk åstadkommer, och är dels road av, dels trött på det där bakgrundsbruset skivbolagen åstadkommer.

Och för att faktiskt lägga till något av någon form av substans i posten presenterar jag här en liten hög i mitt tycke lysande musik (med en obligatorisk varning om att min musiksmak inte alltid är som andras) som du slipper bli stämd för att du laddar ner. Någon som vill dela med sig av något mer?